Var ska jag börja? Detta utskjut skulle egentligen kunna handla om spanjorernas VM-guld, om Piratens senaste scenframträdande, om att vuxna män åter gjort saker tillsammans i Nisseviken, om att jag vart på Kuten och sett välldans bra livemusik, om stekarna som under 15 gyllene minuter fick tillåtelse att skjuta ut 200 flaskor dryck från provinsen Champagne, om Harleymans konsertbesöksfrekvens, om hur jädrans mycket trafik det är på 149an sträckan flyget-Norrgatt vid 4-5 på morgonen, om att Bryggar-Bertha häromdagen spelade bas så svetten rann av honom eller att jag brutit mot uppväxtens absolut största regel/lögn/myt. Ja, jag kastade mig alltså i havet direkt efter att jag ätit och hör och häpna; jag klarade mig alldeles utmärkt utan tillstymmelse till varken kramp eller någon annan diagnos. Men inget av detta kommer att avhandlas idag utan nu bereds istället plats åt årets gästbloggare. Ladies and gentlemen please welcome CODA – the stage is yours!
*****************************
Gästbloggare minsann.
”Du vet ju vilket dravel jag brukar hålla på med så det är fritt fram att larva sig...” skrev Tinka. Det var ju lätt! Den mannen är ju full av betraktelser och en stor skopa livserfarenhet, och har därmed hur mycket som helst att berätta om.
Själv går man ju snart mot de trettio, har fortfarande hyfsat bra hörsel i behåll och har inte ens varit på Hultsfred en enda gång. Inte heller Roskilde eller Glastonbury, och jag såg inte Johnny Thunders på Murgrönan. Däremot var jag på en annan trevlig konsert för några år sedan och den kanske jag får anledning att återkomma till.
Men vad tusan ägnar då jag tiden åt, de där värdefulla 8 timmarna man har efter jobbet och innan John Blund? Ja, det blir ju en hel del musik förstås… När man är hopplöst född i fel årtionde så har man en hel del att ta igen om man säger så. Ibland kan jag känna mig uppriktigt stressad över att det finns så rackarns mycket bra musik där ute så det räcker och blir över för en hel livstid. Eftersom jag dessutom har förmågan att, när jag hittar en ny bra låt, köra den oavbrutet fem dagar i sträck, så går jag en omöjlig kamp mot klockan.
Tidningen UNCUT är rätt kul. Ja, jag är ju en ”sån där” som läser UNCUT tills ögonen ramlar ur skallen som Fredda Magnusson skrev om i sin krönika inför årets Popgiss.
Men allt läsande har ibland burit frukt, ur rent tävlingsperspektiv, när det kommer till områden man egentligen inte borde kunna med tanke på sin musikaliska inriktning. T.ex. som när man kunde svara att Rundgren producerade NY Dolls första platta. En kunskap som Tjoffen ju krattar ner på pappret enbart med hjälp av Medula Oblongata medan en annan får lita till minnet som lagrar sådant man läst någon gång i tiden. I alla fall så har tidningen en ganska rolig avdelning där artister får berätta om olika skivors betydelse i deras liv. T.ex. Så tycker Fleet Foxes Robin Pecknold att skivan som påminner honom om hans gamla jobb är Ta det lugnt med svenska Dungen. Todd Rundgren säger att skivan som lärde honom spela gitarr var Shapes of Things med Yardbirds och Doves Jimi Goodwin tröttnar aldrig på att höra Joni Mitchells Hejira.
*****
Min egen lista hade nog sett ut ungefär så här:
Första skivan du köpte:
Heartbeat med Don Johnsson. Inte världens kreddigaste köp och det återspeglar definitivt inte min nuvarande samling. Dök dock upp i Popgisset 2008, om jag inte minns helt fel, så den verkar gå hem hos Off The Record i alla fall.
Skivan du aldrig tröttnar på att höra:
Help! Den absolut mest jämnhöga Beatles-plattan vad gäller kvalité på låtarna. Dessutom började George få lite mera att säga till om och det är tamejtusan en tumme upp för det! Det känns som att det finns ett skärspår mellan Rubber Soul och Revolver där plattornas helhetskvalité sjönk något även om det finns många guldspår även senare. Eller så är det bara att man gillar de tidiga melodiösa låtarna mera än de senare experimentella.
Stoltaste inköp:
När man gick in till Leino på Expert och plockade ihop samtliga Dire Straits-album. Hostade fram ett antal ihopsamlade vecko-slantar och kände sig jäkligt nöjd med att gå hem med en Expert-kasse full av skivor. Minns även att jag ”ful-fixade” de annars genomskinliga inneromslagen så det inte skulle synas att det var re-mastrade utgåvor. :)
Senaste inköpet:
Rumplestiltskin med just Rumplestiltskin, på inrådan av Popgisslegenden N.
*****
Jag stötte faktiskt ihop med trummisen i Rumplestiltskin, Clem Cattini, i Solna-hallen för några år sedan när The Tornados spelade på en 60-talsgala. Jag tackade honom lite blygt efter spelningen och fick en signerad trumpinne. Föga visste jag då vilken diger meritlista han sitter på och att han även var en av Jimmys tilltänkta skinnplågare till giganterna Led Zeppelin. Innan valet föll på mannen från distriktet med den goda såsen... och tur var väl att man inte visste. Han hade nog inte varit särskilt road om jag, medelst fatöls-svengelska, ville diskutera gamla inspelningar som Hi Ho Silver Lining med Beck och Hurdy Gurdy Man med Donovan.
Kan förresten hälsa Popgisslegenden N att hans ex. av ovan nämnda skiva har levererats av det Kungliga Postverket efter att ha varit restad hos CD-PÅ i några veckor. Den överlämnas nu i trygga händer hos fd. tjänsteman på verket och levereras troligen i samband med begivenheterna vid N 57° 8', E 18° 13'.
Hur ser era motsvarande listor ut? Det är alltid kul att se om den tidiga musiksmaken överensstämmer med vad man lyssnar på som vuxen. Vad snurrar outtröttligt om och om igen på skivtallriken hemma hos Janne K?
Vilken var tonårs-Piratens första skiva (eller inhandlades den till och med under barnaåren)? Var T Gamnackes senast inhandlade skiva en Stiff och vilken skiva får Husbon-Tinka att minnas att det kändes extra bra att punga ut de där surt förvärvade för 125 gram schalleplatte? Fyll på vet ja'!
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta men det kommer nog att gå bra för svensk hip hop-export...,Tvi tvi..
Det här är i alla fall gjort med självdistans och dessutom lokalproducerat!
Inte vilken dag som helst utan häromdan..
Eftersom det är rätt långt kvar till nästa PopGiss så kastar jag in lite hjärngympa: Vilket klassiskt album från 1966 åsyftas med detta kryddiga arrangemang?
Kan man utse Spotify till världens åttonde underverk eller ge utvecklarna Nobelpriset i teknik? Ja alltså kanske inte själva Spotify utan snarare idén med all världens musik strömmande för en vettig penning. Ja jag vet, det saknas en hel del av de stora men de har man ju i regel samlat i skivform i alla fall. Men det finns ju inga gränser för hur mycket man breddat sig i sin musiksmak sedan Spotify såg sitt ljus. Nya genres, sub-genres och härliga covers som man inte hade en aning om. Och ibland en och annan aha-upplevelse över att den där gamla godingen inte alls var den första och äldsta versionen, och ibland inte den bästa heller. Det här originalet t.ex., spöar ju skiten ur den mera kända covern av disco-deutsch:arna
Ett jäkla stort tack ska de ha som kom på detta i alla fall.
Sveriges radios Mr.X ska ju enligt egen utsago ha spelat congas bakom Jimi Hendrix på Woodstock. Är detta månne den enda riktiga bilden som finns på karl'n?
Visste ni förresten att den här liraren tackade nej till Woodstock med hänvisning till att han inte ville ta sig dryga 1000 mil för att spela på en svinfarm?
Jag fastnade direkt för låten men hade ingen aning om att de även låg bakom originalet av Mony Mony.
Blev det något av med det här eller?
Någon som går i giftastankar och behöver en bra bröllopsDJ? Den fagra ”assistenten” ingår troligen i priset..
För att gå tillbaka lite till det här med Spotifys möjligheter för en att bredda sig så snubblade jag över denna Träskrocks-pärla genom att ha kommit från Willie Nelson – Jambalaya via John Fogerty – Jambalaya vidare ner i ”Swamp Rock”-genren.
Elvis gör en sjujäkla cover live...
... men originalet har något visst.
Vi avslutar med avdelning "Varför har jag inte upptäckt detta tidigare”!??
Vid rätt humör är det inte alls helt oävet: Så här skulle det kunnat låta efter album III om grabbarna istället för Bron-Yr-Aur i Wales åkte till en hydda i Kentucky och stannade där för alltid.
Peace!
/CODA