Scott Mills, från London, löste i går ut sin födelsedagspresent - ett tandemhopp på Visby fallskärmsklubb. Presenten är från Hemsebördiga hustrun Carolina som fick idén när hon såg en annons i tidning för några dagar sedan.
- Jag är så dålig på presenter och tänkte att det kan vara kul. Fast själv skulle jag aldrig våga, säger hon.

Fullbokat
Den här sista veckan är det fullbokat på Visby fallskärmsklubb. Det är fjärde året som tandeminstruktörer från Skåne och Stockholm gästar Visby, under några veckor, för att låta hugade gotlänningar och turister testa fallskärmshoppning.
Hoppet görs från 3 000 meters höjd. I ungefär en halv minut faller man fritt, i 200 kilometer i timmen. Instruktören fäller ut skärmen på ungefär 1 500 meters höjd och allt blir tyst, innan man åter landar på marken. Hela hoppet tar mindre än tio
minuter.

Obeskrivlig känsla
Tandeminstruktören Christofer "Poffe" Nordin har trots flera tusen hopp svårt att i ord beskriva känslan av fritt fall.
- Det är glädje, dödsångest, adrenalin, allt i ett. Som en nära-döden-upplevelse, fast positiv, säger han.
Han möter olika reaktioner från folk som landar efter sitt första hopp. En del är svimfärdiga och helt mållösa. Andra hoppar och ropar av glädje. Det händer att folk spyr av anspänningen, men det är inte ofta.

50 har hoppat i Visby
Det är också ytterst sällan det sker några olyckor, som att någon stukar eller bryter foten, enligt "Poffe".
- Om det är för lite vind, kan farten göra att man tvingas landa på rumpan, men oftast är det bara att ta ett kliv, som nerför en trappa.
Hittills har runt 50 personer gjort tandemhopp i Visby i sommar. Det har varit ungefär lika många män som kvinnor, gotlänningar som turister.
- Väldigt många har fått hoppet i 40-, 50- eller 60-årspresent, säger "Poffe".

En rockkärring
Han har haft både 8-åringar och 89-åringar på magen. Förra sommaren i Visby hoppade han med en 79-årig dam, strax innan hon skulle fylla 80. Och hoppet skulle fotograferas.
- Hon ville ha en överraskning för släkt och vänner på kalaset. Det var en riktig rockkärring, säger han.
Scott Mills kränger på sig sin sele och får instruktioner om att svanka ryggen för att hålla sig stabil i luften.
Är han nervös så här inför premiärhoppet?
- Något spänd kanske.
Ett litet Cessnaplan lyfter med Scott, en instruktör och en fotograf, som ska föreviga hoppet. Där uppe snurrar de runt och gör en halv volt bakåt. Scott får även styra en stund. Fallskärmen skär molnen och ett tag står de still i vinden, innan de glider neråt och landar, med ett mjukt kliv, på marken.

Vill göra om det
Scott Mills är märkbart tagen av upplevelsen.
- Wow, fantastiskt, säger han.
Otäckast var det lilla planet, tyckte han. Och att kasta sig ut.
- Då drog hjärtat ihop sig. Men det här vill jag göra igen, säger Scott Mills.